Från början…
Det levande ljuset har brukats sedan människan lärde sig hantera elden. Förutom mat, värme och trygghet gav eldhärden oss det dagliga ljuset under vinterhalvåret en lång tid framöver historiskt sett. Med tiden förstärktes ljusskenet med bloss och stickor som kunde bäras med då olika sysslor skulle utföras.
Om talgljus…
På 1200-1400 talet började ljus att tillverkas i Europa. De första stöpta ljusen bestod av talg och i vissa fall bivax. Vekarna var för det mesta tillverkade av dubbeltvinnat lin eller bomullsgarn. Nackdelen med talgljusen var att veken inte förbrändes i samma takt som ljuset i övrigt. Veken måste ”snytas” (kapas) med fingrar eller ljussax för att os från ljuset skulle undvikas. Med tillsatt bivax som den här tiden var en mycket dyrbar lyxprodukt förbättrades talgljusens lysegenskaper och brinntid samt gav ljusen en mer angenäm doft.
I samband med höstslakten av får och nötboskap utvanns talg ur det animaliska fettet. Den smälta talgen fick rinna ner i ett stöpkärl s. k ljuskärna som sedan fylldes upp med hett vatten. Vekarna hängdes över pinnar som doppades ner i den heta talgen tills ljusen fick önskad tjocklek.
Seder och Bruk…
Till vardags användes långa och smala talgljus. Under den mörka årstiden tändes ljusen så att framförallt vardagssysslorna kunde avslutas för dagen.
De tjockaste och finaste ljusen sparades till jul, bröllop, dop och begravningar. Det tregrenade ljuset symboliserade de tre vise männen och stod för tro, hopp och kärlek. Familjeljuset (ljuskrona) hade lika många grenar som familjemedlemmar.
Julen kallades ofta för ”ljusets fest” eftersom man trodde att ljusen hade en speciell kraft. Julbordsljusen tyddes ofta skrockfullt på olika sätt. T. ex Var lågan svag kunde man vänta sig flera olyckor under året till huset och om man räknade pengar i ljusets sken skulle antalet mynt förökas betydligt.
Till jul stöptes ljus även till kyrkan som skatt och offergåva liksom som en form av lön till prästen, klockaren och kyrkvaktaren. De mer förmögna gårdarna skänkte också ljus till de fattiga som själva inte hade tillräckligt tillgång till talg för ljusstöpning. Talg användes också bl.a. som flott vid matlagning och till sårsalva.
Om stearinljus…
I början av 1800-talet uppfanns stearinet och paraffinet i Frankrike. Upptäckterna ledde till att ljusens egenskaper snabbt förbättrades. De nya ljusen kunde göras mer fasta och hårda. De fick också vackrare färg, längre brinntid och bättre lysegenskaper. Man började också använda en treflätad platt veke av bomull som var impregnerad. Veken förbrändes då i samma takt som stearinet. Därmed osade ljusen mycket mindre.
Till ljusstöpning användes en blandning av stearin och paraffin s.k.
kombinationsljus. Av rent stearin började man stöpa ljus i form d.v.s. gjuta ljus. De gjutna stearinljusen användes mer vid festliga tillfällen.
Att stöpa ljus i form…
En del menade att de gjutna ljusen hade vackrare form, brann jämnare pga. den tätare ljusmassan av 100 % stearin liksom att vekarna var mer noggrant placerade i ljusens mitt tack vare gjutformarnas uppbyggnad. Gjutformarna som bl. a tillverkades av tenn var till en början konformade rör med en slät och glatt insida. Den smalaste delen av formen motsvarade spetsen på det färdiga ljuset medan den breda s.k. kragen motsvarade själva ljusfoten. Se bild intill.
Vid gjutningen användes ett speciellt gjutbord med ett dussin hål där formarna md den breda delen uppåt sänktes ner. Vekarna träddes igenom formarna med hjälp av ståltråd. De knöts därefter runt en pinne eller särskild hållare som var placerad mitt uppepå gjutformen. Hålet i formens spets var så trångt att veken fyllde upp hela utrymmet vilket förhindrade att stearinet rann ut ur formen. Sedan hälldes flytande stearin (56° - 65°C) antingen i en form i taget eller över hela gjutbordet som var försedd med en kantlist. Produktionen blev därmed mer effektiv.
När stearinet stelnat plockades ljusen ur formarna och kontrollerades. De ljus som inte höll måttet smältes om. Avslutningsvis polerades ljusen innan de packades för transport.
Svensk industriell ljustillverkning...
När Aftonbladets redaktör Lars Johan Hierta besökte London i början på 1830-talet insåg han vilka fördelar stearinet hade jämfört med vax- och talgljusen. Det resulterade i att han tillsammans med kompanjonen Johan Michaëlsson, en ung kemist vid KTH (Kungliga Tekniska Högskolan) i Stockholm, grundade Sveriges första ljusfabrik Liljeholmens Stearinfabrik AB år 1839. Av efterföljande kemiskt tekniska fabriker med ljustillverkning i sin produktion kan bl.a. nämnas Clara Tekniska Fabrik AB, landets andra ljusfabrik i Stockholm (1843 – 1929 då tillverkningen överfördes till Liljeholmens Stearinfabrik) och Elfströms Tekniska Fabrik AB i Gävle (1912 – 1981).
Fortsättning…
På 1860-talet ersattes vax-och talgljusen i kyrkan av stearinljusen. Från 1880-talet köpte vanligt folk stearinljus till jul. Resten av året användes de billigare talgljusen. Först in på 1900-talet blev stearinljusen tillgängliga för alla. I och med att glödlamporna började ge oss alla det dagliga ljuset användes stearinljusen framförallt till jul.
Ljusen fick åter ett uppsving när man fr.o.m. 1960-talet började använda ljusen som bordsdekoration och stämningsfull belysning vid t. ex middagsbjudningar.
Idag tänder vi alltmer miljövänliga ljus av 100 % stearin. Vi tänder ljus bl.a. traditionellt till jul, när vi vill fira något särskilt, när vi vill skapa stämningsfulla middagar, när vi söker förtröstan i vår sorg eller när vi känner behov av andrum. Att tända ljus är med andra ord något speciellt och i allra högsta grad personligt för var och en av oss.
Fakta om 100 % Stearinljus
♦100 % rent stearin är en förnyelsebar råvara som klassas som miljöprodukt.
♦ Stearinljus brinner med hög klar låga.
♦ Stearinljus osar och sotar mindre.
♦ Vekens storlek anpassas efter ljusets tjocklek.
♦ Pga. vekens flätning och impregnering böjs veken utåt från lågan och förbränns i samma takt som stearinet. Det medför att ljuset inte rinner om förhållanden i övrigt är normala.
Tips & Råd
♦ Tänk på att ställa ljuset på ett värmetåligt och eldfast underlag för att undvika skador och stearinfläckar.
♦ För bästa ljuslåga; klipp ner veken till 1 cm endast innan ljuset tänds första gången.
♦ Tänd ljuset vid roten av veken så lågan får bra fart.
♦ Var uppmärksam på att veken böjs inom ca 10 min. Om veken förblir rak; peta den lite åt sidan så böjs den snart och brinner bättre.
♦ Tänk på att inte utsätta ljuset för drag eller varmluft från t.ex. element och öppna spisar. Ljusen kan börja rinna, brinna oroligt eller välta.
♦ Tänk på att tända ljus utom räckhåll för barn och husdjur.
♦ Lämna aldrig ett tänt ljus utan uppsikt.
♦ Ljus som placeras i grupp bör stå ca 7-10 cm ifrån varandra så de inte börjar rinna p.g.a. värmen.
♦ Tänk på att släcka ljuset genom att blåsa ut det med handen bakom. Stearinljus varken glöder eller ryker efter släckning. Använd inte ljussläckare på stearinljus eftersom ljusveken då kan skadas och brytas av.
♦ Om olyckan är framme och varmt stearin rinner ut t.ex. på en duk; låt ljusmassan stelna och kallna och bryt därefter försiktigt loss den. Resterande stearin gnuggas bort lite lätt. Linnedukar med rester av spill från vita stearinljus kan tvättas i 60°C så försvinner fläckarna.
